Ni som inte gillar mitt snack om bebisar, förlossningar och vissa snuskiga jämförelser behöver inte läsa mer, för det är enbart sånt det kommer handla om i detta inlägg.

Jag tror jag är besatt av bebisar och förlossningar och sånt...
Älskar att läsa andras förlossningsberättelser. Har vart så ända sen jag var på smällen.
Jag tänker på min egen typ varje dag. Jag vill komma ihåg varenda smärtsamt ögonblick.
Har kommit på vissa saker nu på sistone som jag hade glömt bort.
Det är mycket som jag inte kommer ihåg. Väldigt suddiga minnesbilder. Lustgasen kanske tog mer än vad jag trodde...

Kommer ihåg att jag hade ett litet knep när dom värsta värkarna, dom sista centimetrarna då man inte vet vart man ska ta vägen, man kan inte andas för man tror att kroppen ska gå mitt itu, hmm ja iaf, för att försöka andas så nynnade jag. Jag nynnade på nån egen melodi och gungade lite samtidigt. Det hjälpte faktiskt mig. Kan jag rekommendera er som ska föda. Tåls att provas på!
Och när jag kände första krystvärken. Haha vilken chock...känns verkligen som att man är väldit bajsnödig! Och att få en krystvärk är inget man kan göra nåt åt och att samtidigt säga åt Tommie -Nu kommer den, tryck på larmknappen, var inte det lättaste... Jag har för mig att vi var ensamma i rummet då...inte helt hundra men...fick lite panik för då visste jag att nu är det nära. Lika när jag började känna huvudet längre och längre ner. Av ren reflex knep jag ihop benen. Gunvor fick upprepa ett antar gånger att jag inte fick göra så. Men jag låg bara och vänta på att jag skulle sprängas, men fick nån bedövningsspray så det kändes inge farligt när hon gled ut. Erhm...

Kommer också ihåg att hon upprepade att -det är en liten flik kvar...(innan jag var helt öppen alltså...)
Ville bara skrika att hon kunde rycka bort den där jävla fliken så man kunde sätta i gång.

Det som hände efter lillan hamnade på mitt bröst har jag inget minne av. Tror jag måsta sätta mig upp. Blev sen skjutsad till ett annat rum eller nåt. Fick sen oboy och mackor på en bricka. Alla säger att det är så gott att äta efter man fött barn.
Phö...jag var mest illamående.
Tommie åkte hem några timmar senare för att sova lite. Jag låg där i rummet själv med lillan i sin glasbubbla och lyssnade på andra som födde barn. Fruktansvärda skrik. Undra om jag lät så?  Låg där och tyckte synd om dom stackarna och var lagomt nöjd att jag hade det överstökat.
Innan jag fick komma upp och duscha så kom dom och börja tok-trycka på magen så blodet bara forsade ur mig. (Mys)
Var väldigt nära att svimma när jag kom upp på benen. Fick sitta i duschen för jag var så skakig på benen.
Också kom Gunvor (hon som hjälpte Isabelle till världen) in när jag duschade så hon önskade mig lycka till när jag stod där helt näck. Kändes ganska knäppt, men hon hade ju ändå sett mina innersta regioner redan så...

Har heller inte berättat om bb-tiden efteråt.
BB var fullt så vi fick vänta tills på eftermiddan då vi fick ett alldeles eget rum där.
Tommie sov med oss första natten. Han hade nog Isabelle i famnen nästan hela natten så jag fick sova litegrann.
Tror man inte kan vara mer slut i kroppen och knoppen efter en förlossning. Samtidigt vill man vara vaken och kolla in sitt vackra underverk.
Fick byta rum till ett dubbelrum sen, men fick sova ensamma där också. Väldigt skönt.
Hade ingen matlust under hela tiden jag var där, men kan berott på att maten smakade skit..
Jag och andra nyblivna mammor haltade omkring i korridoren med vita rockar. Gångstilen var som att man nyss skitit ut en långtradare med dubbdäck. (tror jag läst den jämförelsen nån annanstans).

Men annars var själva bb helt okej, med personalen och allt.
Fast jag och min flicka hade stora problem med amningen, så alla i personalen kom och drog och slet i mina bröstvårtor för att klämma ut några droppar. Provade också en elektrisk bröstpump. Såå jävla fult. B-vårtan sögs ut en halvmeter typ.
Isabelle ville hellre suga på sin egen tunga. Därför hon gick ner så mycket i vikt i början.

2 läkarundersökningar gjorde dom på Isabelle också.
Den första läkaren som kom var en ung kille som verkade väldigt oerfaren. Tror inte han var färdig doktor än...
Hur som helst skulle ju blöjan av och då hade hon självklart bajsat ner sig totalt. Det första bajset är toksegt och klibbigt och jag hade aldrig bytt en blöja förr. Så då blev man lagomt stressad när han stod och tittade på och väntade medan jag sprang hit och dit, blötte papper och visste knappt vad jag gjorde. Så såg mitt första blöjbyte ut!
Andra undersökningen gjordes av en utländsk kvinna. Hon hittade blåsljudet på hjärtat. Hon försökte förklara men jag hörde knappt vad hon sa. Hon gick sen ut ur rummet och jag stod kvar helt förstörd. Sen kom dom och hämtade oss så fick vi gå och kolla upp syresättning i blod, m.m.
Phu..vilken pärs..men allt blev bra till slut iaf...

Efter förlossningen och ett bra tag efteråt tänkte jag att detta gör jag inte om alltså... den äckliga smärtan vill jag aldrig känna igen...Men nu längtar jag efter att vara gravid igen. Alla krämpor och tråkigheter är bortglömda!
Man blir så sugen när man ser gravidmagar hit och dit! Det är ju så vackert!
Men det kommer dröja länge ändå innan Isabelle får nåt syskon, om det nu nånsin blir...men det hoppas jag.
En vacker dag så...

Tror jag fått med det mesta nu. Bra att ha det uppskrivet utifall man skulle glömma nån detalj.
Kommer säkert på mer nån annan dag och då blir det till att skriva om sånna här roligheter igen!
Tack och bock!

P.s Tycker väldigt mycket om kommentarer så man ser att nån läser här och är liiite intresserad :)

CIAO!

Ultraljud i vecka 18


Jag- ganska gravid


Lillan nyfödd
  

Brickan med fika som man fick efteråt


Isabelle 2 ½ månad