Ni som inte gillar mitt snack om bebisar, förlossningar och vissa snuskiga jämförelser behöver inte läsa mer, för det är enbart sånt det kommer handla om i detta inlägg.

Jag tror jag är besatt av bebisar och förlossningar och sånt...
Älskar att läsa andras förlossningsberättelser. Har vart så ända sen jag var på smällen.
Jag tänker på min egen typ varje dag. Jag vill komma ihåg varenda smärtsamt ögonblick.
Har kommit på vissa saker nu på sistone som jag hade glömt bort.
Det är mycket som jag inte kommer ihåg. Väldigt suddiga minnesbilder. Lustgasen kanske tog mer än vad jag trodde...

Kommer ihåg att jag hade ett litet knep när dom värsta värkarna, dom sista centimetrarna då man inte vet vart man ska ta vägen, man kan inte andas för man tror att kroppen ska gå mitt itu, hmm ja iaf, för att försöka andas så nynnade jag. Jag nynnade på nån egen melodi och gungade lite samtidigt. Det hjälpte faktiskt mig. Kan jag rekommendera er som ska föda. Tåls att provas på!
Och när jag kände första krystvärken. Haha vilken chock...känns verkligen som att man är väldit bajsnödig! Och att få en krystvärk är inget man kan göra nåt åt och att samtidigt säga åt Tommie -Nu kommer den, tryck på larmknappen, var inte det lättaste... Jag har för mig att vi var ensamma i rummet då...inte helt hundra men...fick lite panik för då visste jag att nu är det nära. Lika när jag började känna huvudet längre och längre ner. Av ren reflex knep jag ihop benen. Gunvor fick upprepa ett antar gånger att jag inte fick göra så. Men jag låg bara och vänta på att jag skulle sprängas, men fick nån bedövningsspray så det kändes inge farligt när hon gled ut. Erhm...

Kommer också ihåg att hon upprepade att -det är en liten flik kvar...(innan jag var helt öppen alltså...)
Ville bara skrika att hon kunde rycka bort den där jävla fliken så man kunde sätta i gång.

Det som hände efter lillan hamnade på mitt bröst har jag inget minne av. Tror jag måsta sätta mig upp. Blev sen skjutsad till ett annat rum eller nåt. Fick sen oboy och mackor på en bricka. Alla säger att det är så gott att äta efter man fött barn.
Phö...jag var mest illamående.
Tommie åkte hem några timmar senare för att sova lite. Jag låg där i rummet själv med lillan i sin glasbubbla och lyssnade på andra som födde barn. Fruktansvärda skrik. Undra om jag lät så?  Låg där och tyckte synd om dom stackarna och var lagomt nöjd att jag hade det överstökat.
Innan jag fick komma upp och duscha så kom dom och börja tok-trycka på magen så blodet bara forsade ur mig. (Mys)
Var väldigt nära att svimma när jag kom upp på benen. Fick sitta i duschen för jag var så skakig på benen.
Också kom Gunvor (hon som hjälpte Isabelle till världen) in när jag duschade så hon önskade mig lycka till när jag stod där helt näck. Kändes ganska knäppt, men hon hade ju ändå sett mina innersta regioner redan så...

Har heller inte berättat om bb-tiden efteråt.
BB var fullt så vi fick vänta tills på eftermiddan då vi fick ett alldeles eget rum där.
Tommie sov med oss första natten. Han hade nog Isabelle i famnen nästan hela natten så jag fick sova litegrann.
Tror man inte kan vara mer slut i kroppen och knoppen efter en förlossning. Samtidigt vill man vara vaken och kolla in sitt vackra underverk.
Fick byta rum till ett dubbelrum sen, men fick sova ensamma där också. Väldigt skönt.
Hade ingen matlust under hela tiden jag var där, men kan berott på att maten smakade skit..
Jag och andra nyblivna mammor haltade omkring i korridoren med vita rockar. Gångstilen var som att man nyss skitit ut en långtradare med dubbdäck. (tror jag läst den jämförelsen nån annanstans).

Men annars var själva bb helt okej, med personalen och allt.
Fast jag och min flicka hade stora problem med amningen, så alla i personalen kom och drog och slet i mina bröstvårtor för att klämma ut några droppar. Provade också en elektrisk bröstpump. Såå jävla fult. B-vårtan sögs ut en halvmeter typ.
Isabelle ville hellre suga på sin egen tunga. Därför hon gick ner så mycket i vikt i början.

2 läkarundersökningar gjorde dom på Isabelle också.
Den första läkaren som kom var en ung kille som verkade väldigt oerfaren. Tror inte han var färdig doktor än...
Hur som helst skulle ju blöjan av och då hade hon självklart bajsat ner sig totalt. Det första bajset är toksegt och klibbigt och jag hade aldrig bytt en blöja förr. Så då blev man lagomt stressad när han stod och tittade på och väntade medan jag sprang hit och dit, blötte papper och visste knappt vad jag gjorde. Så såg mitt första blöjbyte ut!
Andra undersökningen gjordes av en utländsk kvinna. Hon hittade blåsljudet på hjärtat. Hon försökte förklara men jag hörde knappt vad hon sa. Hon gick sen ut ur rummet och jag stod kvar helt förstörd. Sen kom dom och hämtade oss så fick vi gå och kolla upp syresättning i blod, m.m.
Phu..vilken pärs..men allt blev bra till slut iaf...

Efter förlossningen och ett bra tag efteråt tänkte jag att detta gör jag inte om alltså... den äckliga smärtan vill jag aldrig känna igen...Men nu längtar jag efter att vara gravid igen. Alla krämpor och tråkigheter är bortglömda!
Man blir så sugen när man ser gravidmagar hit och dit! Det är ju så vackert!
Men det kommer dröja länge ändå innan Isabelle får nåt syskon, om det nu nånsin blir...men det hoppas jag.
En vacker dag så...

Tror jag fått med det mesta nu. Bra att ha det uppskrivet utifall man skulle glömma nån detalj.
Kommer säkert på mer nån annan dag och då blir det till att skriva om sånna här roligheter igen!
Tack och bock!

P.s Tycker väldigt mycket om kommentarer så man ser att nån läser här och är liiite intresserad :)

CIAO!

Ultraljud i vecka 18


Jag- ganska gravid


Lillan nyfödd
  

Brickan med fika som man fick efteråt


Isabelle 2 ½ månad

Nu har Tommie tagit med Isabelle till söderrå utan mig eftersom jag inte orkade.
Dom har vart borta en kvart och jag saknar lillan sååå fruktansvärt mycket.
Usch va hemskt det är.
Jag har ju vart med henne dygnet runt i över tre veckor...Plus nio månader...
Vet inte vart jag ska ta vägen.

Vet att det är skönt på ett vis, att jag nu kan vila en stund, men jag kommer inte kunna sova. Nej nej...
Tog en dusch nyss. Duscha utan att stressa är det inte varje dag man får.
Rakade benen också. Det var inte igår..hehe..

Ooo hoppas dom kommer hem snart :(

Dagarna går och går...i morrn blir stumpan 3 veckor!
Dags för moppe snart...

Vi gör inte så mycket om dagarna... blir mest att mata, sova, byta blöjor.
Om nätterna har vart bra kan man orka med nån promenad på dagen.
Idag gick vi ner till öb och handlade, gick sen runt en bra bit.
Blev helt slut...känns som jag inte har en enda fungerande muskel kvar i kroppen.
Allra helst magen. Den bara sladdrar omkring. Haha..

Var till Ljusdal i söndags. Passade på att väga mig då. Gått ner ca. 15 kg på 2½ vecka. Ballt.
Fast det är ju ändå 10 kg kvar till min normala vikt.

Linda och Elin kom till mammsen och kika på lillan också.
Linda fick en skvätt av alla möjliga kroppsvätskor på sig...hehe...så kan det gå!

Isabelle är en jäkel på att kräkas. Hon spydde ner dom enda jeansen jag kan ha också. Typiskt.
Men inte kan man bli arg för det...hon är ju såååå fin!

Imorrn får vi första barnbidraget. Men vettetusan hur det är med föräldrapenningen. Kommer säkert dröja länge innan jag får nå sånt.

Igår var vi till barnmottagningen och lyssnade på hjärtat och vägde.
Nu går hon äntligen upp i vikt men är ännu inte uppe i födelsevikten. Låg på 3900 nu.
Läkaren hörde av blåsljudet på hjärtat igen, fast bara pyyyttelite, men ska få gå på ultraljud om några veckor så ser man ordentligt.

Men annars knallar det på =)

Förlossningsberättelse

Vaknade kl 8.00 den 29/7 av första värken. En värk som jag aldrig känt förr. Gjorde inte jätteont men visste ändå att nu snart kan det vara nåt på g.
Upp på toa. Just när jag satte mig plaskade det till innan jag börjat kissat.
Vattnet som gick? Hmm njae...Isåfall brukar det fortsätta läcka, men det gjorde det ju inte.
Ringde sen förlossningen och frågade, men hon trodde jag bara kissat.
Nä det tror inte jag...var nåt annat mysko.

Kunde inte direkt somna om sen. Satt uppe vid datorn mest på minbebis.com och kollade i alla forum. Ville inte väcka Tommie som jobbat natt.

Värkarna kom och gick oregelbundet under dagen och jag försökte underhålla mig så gott det gick. Var och käkade på Frasses, följde med på el-giganten och in i stan.
Var sen hos svärföräldrarna, gick lite promenader. Spelade till och med kubb mot kvällen.
Då hade värkarna börjat kännas mer och mer och kom tätare och tätare så det var lite småjobbigt att böja sig ner efter pinnarna.

Dom andra började hålla koll på hur många minuter det var i mellan. Till slut var det 4 minuter hela tiden, då kände jag att jag ville åka hem en sväng.
Åkte hem, hoppa in i duschen. Satt i badkaret en stund. Dom brukar ju säga att det hjälper bra mot smärtan men jag hade inget tålamod och det började göra mycket ont (Det visade sig sen att den smärtan var ingenting...).
Upp klädde på.
Gick på toa...där kom den omtalade slemproppen. Den som man undrade om hur den såg ut. Man kan ju inte ta miste på den iaf...stor geleklump från yttre rymden typ.

Ringde förlossningen, där tyckte dom vi kunde vänta en stund men nej nej sa jag, okej sa dom. Packade ihop det sista till bb-väskan och åkte sen i väg.

Parkerade bilen, fick en värk utanför så jag måsta stanna. När den var över halvsprang jag in så jag slapp stå där ute och kvida.

Kom in ca kl. 22.30 och fick en jättegullig sjuksköterska som hjälpte oss till ett undersökningsrum.
Fick lägga mig på britsen så satte dom ett ctg där dom håller koll på bäbisens hjärta och styrkan på mina värkar.
Tommie satt bredvid och såg när det var dags att hålla handen.

Sen kom barnmorskan Gunvor (en äldre dam) för att undersöka hur öppen jag var.
Medan hon höll på där nere började hon vifta omkring sig. Då var det en fluga som surra runt där nere. Så jävla fult, som om den kom från mig. Ja då fick man sig ett gott skratt mitt i det onda...
Var öppen hela 5 cm. Trodde det bara skulle vara typ 1-2 och bli hemskickad som så många blir, men icke, jag hade skött mig bra innan!

Sen blev det ombyte till nät-trosor med en fet blöja i och en stor, vit, skön skjorta/klänning.
Fick ett gåbord, sen så vankade vi vidare till en förlossningssal. Där inne var det riktigt mysigt faktiskt.
Värkarna försökte jag andas i genom, men kände ganska snart att jag skulle vilja prova den omtalade lustgasen.
Och dom pilla och dona med den där lustgasen hur länge som helst men fick inte i gång den.
Men sen kom Gunvor och satte i gång den. Lätt som en plätt.
Jag andades några andetag, kände ingenting. Släppte den och dåå snurrade det till. Fnittrade litegrann. Men sen tycker jag den bara var värdelös.

Kom sen på att det här kommer inte funka. Det gör skitont och jag vill ha ryggbedövning.
Nejnej, det går inte får jag till svar. Narkosläkaren är upptagen på operation.
JAHA? Men jag då?
Skit i dom på operation. JAG är väl ändå viktigare?
Men nope.
Då kände man sig bra liten, ingenting jag kunde göra åt saken, fick liiite panik då.
Och Tommie gjorde det inte så mycket bättre när han upprepade att jag verkligen inte skulle få nån bedövning under hela förlossningen.

Nä i stället fick jag en satans pilatesboll att sitta och gunga på.
Hur man än satt, stod, låg så blev inte smärtan mindre.
Men jag satt där på bollen ett tag med Tommie bakom mig. Fick lite massage och han tröck in höfterna som vi lärt oss på utbildningen, kändes faktiskt pyttelite bättre!

Man märkte att personalen inte hade så mycket tid för en.
Det var ändå typ 7 barn som föddes den 29:e och 8 stycken den 30:e. Självklart när jag var där liksom!

Hade hela tiden en spypåse redo eftersom jag mådde illa. Tror jag mest inbillade mig bara för jag hört att många brukar må dåligt och spy under förlossningen.

Vankade ut i korridoren och gick på toa med jämna mellanrum.
Tror jag la mig i sängen sen, andades lustgas, blev undersökt igen, öppen 8 cm.

02.30 tog hon hål på hinnorna så vattnet bara forsade ur mig.
Kändes lite skönare efteråt, trycket lättade för en stund.

03.50 började krystvärkarna. Då kändes allt mycket bättre.
Dom sista centimetrarna var förjävliga men när man väl fick börja krysta så skötte kroppen allt. Bara att trycka på.
Men visst hade man underliga läten för sig. Lät som en brölande ko blandat med en höna som skriker i falsett. Det var en vidrig smärta vill jag påstå, ingenting man kunde förbereda sig på.
Men tyckte faktiskt inte det gjorde så ont när hon kom ut.

Och kl. 04.25 den 30 Juli 2008 ploppade en liten bebbe ut och lades på mitt bröst på en gång, precis som man sett på tv!
Tommie vände sig om fort när hon kom. Han tyckte hon såg omänsklig ut. Haha...våran lilla blåa slemboll :D Men jag måste ge en eloge till Tommie som var med mig heeela tiden och stöttade och var så underbar. Han gick inte ens ut och rökte :P

Men vilken känsla när stumpan hamnade på bröstet! Helt obeskrivlig och all smärta bara försvann.
Barnmorskan lyfte sen upp så man såg vad det blev för nåt.
Och oj så förvånad man blev när det var en tjej! Hade förväntat mig en snopp!

All smärta var självklart värt det!
Men tänk att just vi hade turen att få den vackraste flickan på denna jord.
Så underbart vacker är hon!

Isabelle vägde 4070 g och var 51 cm lång.

Försöker väl uppdatera litegrann då.

Livet med lilla Isabelle rullar på. Man börjar komma in i mammarollen nu.
Är så jobbigt att jag är sjuk bara!

Var till bvc idag. Lillan hade gått ner i vikt igen så nu blir det att pendla med ersättning.
Stackarn. Hon har legat fastklistrad vid mitt bröst hela helgen men har tydligen inte fått i sig tillräckligt.
Kan ha med att mina mat och sömnvanor har ändrats drastiskt också så då kan mjölken bli lite kass.
Ska dit på onsdag igen!

Nu ligger hon och sussar. Läre passa på jag också. Det är hon som är bossen när det gäller sånt.

Även fast det känns bra tungt och jobbigt ibland så har vi verkligen haft turen som fick en så underbar flicka.
Älskar henne mest av allt!

Mer kommer väl framöver, med förlossningsberättelse och så...

Tack för oss! Kram hej!

Den 30 Juli kl. 04.25 tittade våran älskade Isabelle ut!
51 cm lång och vägde 4070 g.
 Helt underbar liten tjej, finns inget finare att titta på än henne.
Vi försöker skapa en vardag här hemma nu.
Blir mest äta och sova...
Skriver mer framöver när jag orkar!
Tack till alla gratulationer och lyckoönskningar!

Kramar från oss :)

Igår var jag till min bm för sista gången.
Allt var bra som vanligt.
Fick med mig min journal hem också!
Fick ett nummer jag ska ringa till på måndag och beställa tid för en 41-veckors kontroll den 6/8 som jag verkligen hoppas slippa gå på!
Den kontrollen gör man på förlossningen, dom gör då ultraljud och kollar mängden fostervatten, och kollar med ctg så jag o bebben mår bra. Men som sagt...jag vill inte gå över tiiiideeeen!!!!!!!!!!

Bebisen rör sig väldigt mycket nu förtiden. Det går som vågor på magen. Kanske börjar få klaustrofobi där inne?
Trycker på lite neråt, pyttelite molande, men inget mer.

Trött trött trött...idag har jag inte kunnat vila nåt heller bara för jag inte ville förstöra frillan som jag kämpade med så länge :)

Direkt när jag vaknade idag kände jag att det skulle bli en jobbig, hemsk dag...och det blev det.
Hur fint väder som helst ute, men jag har suttit inne, ensam hela dagen.
Jaja jag får skylla mig själv...hade kunnat göra massa saker men ibland har jag sånna här dagar då jag bara känner mig helt apatisk...trött och ledsen bara. Har suttit och tyckt synd om mig själv hela dagen.
Sen blev det mer fel när vi skulle ut och käka i kväll, jag o T...fullt typ överallt så vi fick beställa hem pirre i stället..
Men efter det blev jag glad...kanske jag vart hemsk idag bara för jag inte ätit nåt heller...
Men sen är det annat också som jag är så fruktansvärt besviken på.

Men annars är så gott som allt klart här hemma. Nu saknar vi bara våran lill-bäs så vi kan inviga vagn och skötbord, mm. =)

http://www.bbhumor.se/

HAHA...allt känns så mycket lättare när man läser om lite roligare förlossningar!
Hoppas lustgasen funkar fint för mig med =)

Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu. Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen.

Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

Din bebis ökar nu sin vikt med ca 28 g per dag. Den borde väga mellan 3,5 och 3,7 kg och vara mellan 48 och 50 cm lång. Hjärtat och levern laddar upp med näring som bebisen kan använda framförallt vid syrebrist under förlossningen. Men även som en reservdepå de första dygnen innan den riktiga modersmjölken kommit igång. Nu förbereder sig bebisen för ett riktigt marathon, ni ska klara detta tillsammans så försök att hjälpa till så mycket du kan.
______________

Först och främst kan jag informera att jag var till mvc idag igen.
Blodvärdet var bra så jag kan minska på tablettintaget!
Bebbens hjärtljud var på 125...det svänger verkligen från gång till gång.
Sf-mått tror jag var på 36.
Blodtrycket var fint!
Och nu var bebis fixerad :D
(Fixering innebär att bebisens huvud sjunker djupt ner i bäckenet och blir fixerat (”fastnar”)
Gjorde en graviditetssammanfattning och skrev upp önskemål inför förlossningen.
Jag frågade bm om hur stor hon trodde bebben skulle bli...
Hon sa bara att hon inte trodde den skulle bli liten iaf...för det var bebis i hela magen sa hon...haha...
Jag tippar på ett komma över fyra kg iaf...

Har en hemsk foglossning...visst, jag kan gå och röra mig, men det är fan inte skönt.
Är en känsla som är så svår att beskriva, känns bara som allt ska lossna.
Har blivit ett ordentligt tryck neråt nu, inte så konstigt när bebbens huvud är så långt ner iofs...
Jag är en väldigt het människa... går inte att få ner kroppsvärmen i första taget.
Äter mycket skit som vanligt, men det får inte plats så värst mycket. Om jag äter mycket kan jag knappt andas sen.
Vaknar 100 ggr/natt av diverse grejer...så det blir gärna mycket sovande på dagen också.
Annars tumlar plutten omkring där inne och ibland kan man nästan nypa tag i en fossing som sticker ut :D

Även fast det mesta känns ganska jobbigt och slitsamt och trångt så kommer jag sakna min kära mage sen!
Och jag har gått och väntat så länge nu så det känns så overkligt att det snart kommer en plutt som bara är våran!
Känns som jag kommer gå och vara gravid hela livet...
Jag kommer nog bli ganska chockad när värkarna väl sätter i gång... tror inte man kan förbereda sig alls på nåt sånt.
Alla frågar också om jag är nervös inför förlossningen, men näe inte så farligt, jag har ju aldrig gjort detta förr, så jag vet ju inte hur ont det kommer göra...så det är ju tur..men jag kommer säkert komma till ett stadium sen när jag ligger där och vrålar, att det kanske inte var nån bra ide´de där...haha..
Nä jag längtar så mycket efter att få träffa bäsen nu!

Tävling då?
När ploppar bebben ut? När blir det födelsedagskalas i framtiden?
Den som vinner får...nåt fint?!
Bring it on!

(får se vilka enstaka som läser detta då..)
Good luck :D

Vecka 38 (37+1)

Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.

Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.

Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.
____________________________________

Ticktackticktack....
Dagarna går och krämporna består... :P
Är på ganska bra humör oftast...känns skönt och spännande att det börjar dra ihop sig.
Att nåt man väntat på i 9 månader snart är här...Så roligt =)
Annars är det väl det vanliga... svårt att röra sig, svårt att sova, täppt i näsan, tröttare än vanligt, samlar på mig lite mer vatten än vanligt, känns i fingrarna att dom är mycket stelare och knubbigare, fossingarna likaså.
Känner mig riktigt fet...går och undrar vilken storlek jag kommer kunna ha på kläderna sen.
Höfterna har ju blivit bra mycket bredare också, så jag kommer väl inte kunna ha nånting på mig av mina gamla kläder.
Trökigt...men man får väl gå ut på en shoppingrunda sen när man kommit lite mer i form.

Dom brukar ju säga att bebben blir lugnare mot slutet...det har jag inte märkt nåt av.
Magen skumpar hit och dit, och hickhick säger det ofta.

Kommer inte på så mycket mer...
Bara längtar längtar lääääängtar nu :)

Vecka 37 (36+1)

Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
________________________

Idag är det varmt...blä! Jag smälter bort snart... Och balkongdörren orkar jag inte ha öppen eftersom den gnäller så jävligt.
Det jag sysslar med om dagar och nätter, dygnet runt är nog att kissa.
Jajjemänn...det vet jag ju hur man gör nu...
Det trycker på hela tiden...så irriterande...
Är ganska trött om dagarna...kan lätt ta nån tuppis då och då!
Vaknar ofta på natten, jobbigt att röra sig...
Magen drar ihop sig ganska mycket, men inte så det gör ont...
Jag börjar nu längta till att få känna lite smärta faktiskt!
Beter mig som en argbigga rätt så ofta, fast jag är inte medveten om det just för tillfället, men efteråt märker jag hur otrevlig jag kan ha låtit, allra helst till människor jag inte känner så väl. Dom läre tro jag är helt bananas!

Var på mvc idag igen.
Träffade en ny barnmorska eftersom min hade semester.
Den här nya önskar jag att jag hade haft från början. Hon var sååå mycket bättre och trevligare.
Frågade mer frågor och berättade mer om allt möjligt.
Min vanliga vill ju att det ska gå så fort som möjligt när man är där verkar det som.
Men men...sent att ändra sån nu :P
Kanske får ta den andra nästa gång om det blir nån!
Hon påminde också om att jag borde packa bb-väskan inom en snar framtid...
Varför gör jag inte det?
Jo jag ska tvätta bebiskläderna i morrn så då kan jag packa ner dom iaf =)
Men måste banne mig köpa fler...

Efter 36 hela veckor...

Blodtrycket var bra, kommer inte ihåg hur mycket men...
+19 kg sen inskrivningen i vecka 10
Huvudet låg långt ner men var fortfarande ganska ruckbart
Ryggen låg på vänstersidan och rumpan långt upp till vänster
Hjärtljuden var uppe i 150-160...(tjej-hjärtljud helt plötsligt) men det var väl för lill*n var vaken =)
Sf-mått på 34-35...så nu låg jag på vanliga kurvan igen
Hon sa att den hade nog haft en tillväxtperiod förra gången jag var där och kurvan pekade uppåt.
Nästa gång ska vi göra en graviditetssammanfattning och skriva upp önskemål inför förlossningen i min journal.

30 juni.
Prick en månad kvar till beräknad födsel.
Hoho...
Jag vet att man inte ska haka upp sig på just det datumet, men det närmar sig med stormsteg!

Tycker det var igår jag kollade på stickan och såg plusset.
Inte längesen det var juletid och alla runt omkring fick reda på det.
Ojojoj tiden går fort och sakta på samma gång.

Jag är lite stressad över allt som inte är ordnat än, men längtar så in i bomben tills plutten/pluttan är här :D

I kväll fick vi barnvagnen också...den är så fin så =)
Stor och rymlig med bra stötdämpare!
Hoppas bebben kommer trivas i den också!

Försökte knäppa lite finare kort på mig och magen med självutlösaren i kväll..
Har ju inte så mycket för mig =)

Måste bara informera om att det är en crazy baby i min mage.
Igår kväll var den helt till sig när jag kom hem.
Kanske blir så när man är på fest och det är livat och glatt.
Men sen har det hållt i sig.
Det ska sparkas, boxas, vridas och vändas.
Skakar rumpa som fan där inne.
Dansar sån där rysk dans kanske...
Magen flyger hit och dit!
Trångt och jäkligt där inne antar jag...
Men det är dubbelnice azzo :D

In i vecka 34

Bebisen – Bebisen väger ca 2250 g och är 44 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt.

Du – Livmodermåttet är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig anfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen.

Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

Var till mvc idag på bebiskoll också.
3 veckor till nästa gång =/

Blodtryck: 120/68
Sf-mått: 33 (var lite högre upp i kurvan idag)
Vikt: Fuck it
Glukos: 6,7
Hjärtljud: 138
Inget blodvärde idag.

___________

Täppt i näsan så jag blir jättetorr i munnen på nätterna. Tommie har sagt att jag snarkar också.
Sätter i halsen gör jag hela tiden, men det kanske inte har nåt med graviditeten att göra... men ändå :P
Klumpig. Spiller och tappar saker. Magen är gärna där och tar upp alla såser, osv...finfina tröjor!
Tungt och svettigt. Var lääängesen jag frös.
Törstig.
Ont i ljumskar, ben och rygg.
Är ett riktigt projekt att vända sig på natten.
Skorna börjar bli trånga.
Har nog börjat känna av lite förvärkar, kommer riktigt molande värki magen ibland.
Bäsen klättrar omkring på revbenen, sakta men säkert. Inga direkt hastiga rörelser som tur är.
Uppe länge på kvällen, sover länge på morgonen.
Men så får man göra när man är ledig. Bäst att passa på.

Men nä nu ska jag sussa.
Hujj!

Vecka 33

Är detta ditt första barn, så kanske barnet nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. För omföderskor kan det ibland dröja ytterligare några veckor. När barnet väl lagt sig tillrätta så brukar det bli lättare att andas och har du haft magbesvär bör även det lätta nu. Däremot ökar trycket nedåt och symtom som stickande känslor i bäckenet kan uppträda.

Ditt barn är ungefär 30 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,2 kg. Huden börjar ändra färg från röd till rosa och kroppen fortsätter att lagra underhudsfett. Nu ökar inte mängden fostervatten längre utan ligger kvar på den här nivån fram till födseln. Den här veckan växer hjärnan mycket snabbt och barnets huvud ökar ca 9,5mm. Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns så mycket svängrum längre. Äntligen slipper du de där hårda träffarna mot revbenen.

Har du märkt att dina aktiviteter påverkar barnets beteende! Barnets aktivitetsnivå påverkas av hur mycket eller på vilka tider du äter, din kroppsställning och ljud från yttervärlden. Försök att ha en avslappnande stund varje dag, där du känner efter hur barnet rör sig. Din barnmorska kan tala om hur ofta du bör känna barnets rörelser. Ungefär sex rörelser per timme kan du förvänta dig, men inte under hela dygnets alla timmar.

___________________

Var och hämtade en babybox igår på babyproffsen. Blidde som julafton att kika vad som fanns i den =)
Men det fanns iaf bla:

	12 st Pampers New Baby Blöjor (inkl. DVD + bok)
	15-pack Pampers Sensitive Tvättservetter.
	Babyfilt
	Angelcare Blöjhink från International Refills Company Ltd endast i Babyproffsen boxen
	Amningsinlägg från Pigeon
	Tidning Vänta Barn från Vi Föräldrar
	Big Belly Button från Skandia
	Information från Go'boken

Bra grejer...och gratis är gott =)