"Till prinsessan och kungafamiljen Jonsson.
Var hemma med Isabel tills hon åtminstone är 3 år. EJ DAGIS. Och amma henne länge. Det bästa för en baby är bröstmjölk. Det byggs upp av näring/vitaminer till vuxna livet. Have a nice splendid rich and famous time!"

Fick ett brev här om sistens från en släkting. Allt det där var skrivet på kuvertet och inuti låg en trasig katten Gustav-tidning och en kalle anka-tidning från 2004. Behöver jag säga att min släkting är lite "speciell"? Hon har inte alla proppar i skåpet, det vet jag, så därför bryr jag mig inte om sånna uppmaningar.

Men ibland kan det hända att sånna som har propparna på plats kan kläcka ur sig ett och annat. Har som tur är inte stött på allt för mycket sånt. Men en annan sak som jag märkt på sistone är hur viktigt och intressant det är att låta Isabelle provsmaka all möjlig skit.
Vi har gett små smakisar sen hon blev 4 månader. Vi har tagit det väldigt sakta, känner inte att det är så bråttomt med det.
Hon kommer förhoppningsvis hinna smaka jättemycket i sitt liv.

Fick reda på att min kära farmor hällt i min lilla tjej nässelsoppa i fredags. Jag var borta i några minuter och då skyndade hon sig utan att bry sig om att fråga om det var okej. Och det är absolut INTE okej. Det finns några få saker små barn INTE ska få i sig och hon fick i sig minst tre av dom; nässlor, spenat och salt.

"Barn under 1 år ska inte äta mangold, sallad, spenat, rödbeta, bladselleri eller nässlor. De innehåller nitrat som kan omvandlas till skadligt nitrit." (Nitrit kan bl.a hämma syreupptagningen hos små barn.)
Dom ska också undvika socker, salt, jordnötter och honung.

Jag kan inte beskriva hur arg jag blir på henne. Visst, det var säkert inte mycket hon fick i sig och hon är gammal och förstår inte att saker förändras, men gaaaah....
Hon försökte också ge Bellan grädde med nå kanel i... Hon var på väg med en fet sked men då drog jag bort handen hennes. Tycker det är såå onödigt bara. Och ger man nåt en gång vill ju säkert stackarn ha mer.
Nä, sånt gillar vi inte.
Kommer bli kämpigt även när hon blivit lite äldre och det bjuds på massa glass och godis.
Självklart ska hon väl få sånt också, men jag är så rädd att hon ska bli som mig, sockerberoende som få.
Men sötsakerna ska jag försöka hålla borta så länge det går...fast vissa kommer göra det omöjligt...

Och nu när jag ändå klagar och predikar så kan jag väl fortsätta.
Herregud vad jag stör mig på vissa som pratar med Isabelle också.
Visst, man pratar annorlunda med en bebis. Upprepar också ganska mycket. Men vissa är extrema.
Hej, hallå, sena (tjena), sen upprepas det 140 ggr innan vissa börjar pussa och blafsa på MIN BEBIS.
Jaja, dom närmsta får väl hålla på men vissa nej tack. Och jag tycker bara det är självklart att man håller ett visst avstånd till andras barn, men vissa förstår inte det och hur berättar man sånt på ett bra sätt då?
Och när man pratar bebisspråk kan man faktiskt uttala alla ord riktigt i stället föj att pjata så häääj. Ungen ska väl lära sig och säga R sen kanske?

Och lite till...

Att det ska vara såå bråttomt med all utveckling med. Det är vitkigt att ligga före i utvecklingen tror jag.
Jo, i början tyckte jag det var så roligt att Isabelle kunde saker "tidigare" och hon var så duktig, men nu tycker jag det går för fort. Och det blir så mycket större press och folk förväntar sig att hon ska kunna allt möjligt. Är väl på tiden att hon börjar springa omkring också. Men jag tänker absolut inte stressa mitt barn att göra nåt som hon inte kan och/eller vill.

Så känner jag idag.

Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar min Isabelle och hon förtjänar det bästa av det bästa.