Det plingade på dörren nyss. Undra vem det var...
Jag hatar att inte ha kikhål i dörren. Det borde väl vara obligatoriskt. Man vet ju aldrig vilka idioter det är som vill in, allra helst när jag är ensam hemma med Bellis.
Jag höll precis på och natta Isabelle när det dånande ljudet av en megapling uppenbarade sig.
Men jag varken hade tid eller ork att gå och öppna, för om det vore viktigt och nån man kände skulle folket ringt.
Jag har mina misstankar om att det var våran käre granne som var den skyldige. Han är lite skum, och eftersom det är fredagkväll och klockan är åtta så har han hunnit ta sig några stänkare och samlat mod för att våga plinga på. Det är vad jag tror. Annars var det väl våra vänner Jehovas...

Denna kväll spenderar jag solo framför tv och dator med lite smått och gott. Skönt och trist på samma gång.