Måste först berätta att Isabelle kan klappa händerna. Min duktiga stumpa!
Och sover bra på nätterna gör hon.

Slutammat är det också. Sista skvätten gick åt i lördagsmorse.
Konstigt nog har inte tuttarna varken läckt eller blivit som tegelstenar. Vi hade ju en enormt lång avvänjning så det är väl därför. Skönt att slippa tänka på det nu då, men jag kommer sakna våra stunder då det bara var hon och jag, då hon låg och snuttade och tittade upp med sina stora blåa ögon och där emellan spricka upp i världens härligaste leende.
Det blev nästan i 10 månader. Trodde ALDRIG jag skulle amma så länge. Vi hade sånna problem i början, vi visste inte hur man gjorde, sår och enorma smärtor, så jag var nära att ge upp ganska fort, men sen kom vi igång. Tänkte bara amma i sex månader MAX, men sånt går ju inte att planera tydligen :) Så var det med det.

 Åh, nu sitter jag och bölar åt greys anatomy ännu en gång. Det är ju så sorgligt.
Jag hatar döden. It´s not the shit.

T är på bio i kväll. Skulle velat gått på  "änglar och demoner" jag med, men jag och mina autistiska drag kunde inte hantera en så plötslig impulsgrej så jag blev hemma =) Sparar min biljett till Harry i stället. 2 månader kvar, cirkus.
 
I morrn bvc...alltid lika spännande! :)


Prinsessan som vägrar sitta som folk i vagnen :)