Barn
Igår tittade jag på en fruktansvärd filmsnutt på facebook. Det handlade om en liten tjej, vars styvfar misshandlade henne flera gånger, bröt båda hennes ben och sparkade henne en dag så hårt i magen så hon dog. Tror hon blev 2 år. Och mamman gjorde ingenting. Hon gifte sig med det äcklet. HUR kan man göra så??
Han fick 30 år, hon 27 år i fängelse. Är det egentligen tillräckligt?
Det gör såå ont i mig när jag ser sånt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra nåt dylikt mot ett litet oskyldigt barn. Det händer varje dag, över hela världen. Jag skulle vilja ta hem dom allihop och ge dom ett bättre liv. Och alla vuxna människor som beter sig illa, allra helst mot barn, nä dom förtjänar inte ens att kallas människor, dom skulle jag vilja förinta rent ut sagt. Jag blir så upprörd. Jag vill inte veta att sånt händer. Jag vill göra nåt för att hjälpa men vet inte vad.
Det är så frustrerande. Allra helst nu när man har ett eget barn som betyder allt. Jag jämför allt jag ser och läser i media med Isabelle. Tänk om det vore henne. Jag går omkring och är orolig varje dag över att nåt ska hända henne. Det är skitjobbigt.
Han fick 30 år, hon 27 år i fängelse. Är det egentligen tillräckligt?
Det gör såå ont i mig när jag ser sånt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra nåt dylikt mot ett litet oskyldigt barn. Det händer varje dag, över hela världen. Jag skulle vilja ta hem dom allihop och ge dom ett bättre liv. Och alla vuxna människor som beter sig illa, allra helst mot barn, nä dom förtjänar inte ens att kallas människor, dom skulle jag vilja förinta rent ut sagt. Jag blir så upprörd. Jag vill inte veta att sånt händer. Jag vill göra nåt för att hjälpa men vet inte vad.
Det är så frustrerande. Allra helst nu när man har ett eget barn som betyder allt. Jag jämför allt jag ser och läser i media med Isabelle. Tänk om det vore henne. Jag går omkring och är orolig varje dag över att nåt ska hända henne. Det är skitjobbigt.
Varsågod och skriv så fingrarna blöder!
enkan
Jag funderade faktiskt på det där häromdagen och det jag är mest orolig över den dagen då jag själv får barn är att känna den där oron.
sandra
Jag som redan är orolig, tänk sen då rå när den lille har kommit? Måste vara jobbigt...
Nästan så det rann en tår när jag såg det där klippett. Usch!
Trackback