Här om sistens hade Isabelle sin första av säkert många "Lägga-sig-ner-på-golvet-på-maxi-och-skrika-upplevelse".
Det var ju spännande. Nä, jag kan ju förstå det lilla livet. Hon hade ju fått åkt i "bil-vagnen". När det var dags att hoppa ut och ställa tillbaka hennes älskade fordon kom protesterna. Såklart man blir förbannad liksom...
Sen var det inte det lättaste att sätta en ilsken Bellis i bilen som var stel som en pinne av ilska. Stod och försökte med allt möjligt, och tillslut tröttnade hon. Tror vi struntar i den där vagnen ett tag framöver nu. För det var inte bara jobbigt att få na att kliva ur, nä hon blev ju sur så fort jag stannade vagnen också. Kan tilläggas att hon var ganska trött också...Men men så var det med det!

Idag efter jag lagt henne och satt vid datorn i godan ro hör jag ett par tassande tår, ja då klev hon ur sängen, utan ett ord och gick och hämtade mig tillbaka till sovrummet. Haha, det är bossen i huset.

Fan va ont jag har i foten/benet. Det molar. Känns som det är en blodpjopp.

I morrn blir det jobbmöte. Alltid lika spännande!