Ibland känner jag mig som en lodis. Ganska ofta när jag tänker efter.
På mitt jobb träffar jag inte särskilt många människor och därför spelar det ingen större roll hur jag ser ut heller.
Jag går omkring med mjukiskläder, osminkad och med skitigt hår som inte blivit klippt eller färgat på evigheter, och ser allmänt trist och lodig ut. Skittråkigt.
Jag skulle vilja ha nya, snygga kläder. Fina stövlar, målade naglar, vackert sminkad, feta blingbling-accesoarer, osv.
MEN GÖR NÅT ÅT DET DÅ QUINNA! Tycker ni då. Äääh... palla. Men man kan väl ha lite drömmar ibland.

Men tänk dom enstaka tillfällen jag ska ut och träffa folk och så, vad jävla snygg jag blir när jag väl piffar till mig. Bara för man är så ovan att se det. Så det finns iaf en positiv sak med det hela.

Men idag har jag stilat till mig och har JEANS. Att det är ett par gamla, stora, baggy-mamma-jeans behöver vi inte prata högt om...