Igår efter jobbet så åkte jag till söderrå för att hämta min sötnöt i vanlig ordning. När jag kom stod hon och spelade nintendo wii. Hon cyklade genom att trampa på plattan och styra med kontrollen. Duktig tjej =)
Men sen fick hon ett utbrott. Som vanligt när jag kommer dit. Tommie säger att hon vart snäll och lugn hela dagen men sen blir hon tokig när jag kommer. Jag ska bära hela tiden och hon klamrar sig fast runt nacken på mig och blir supermammig och verkar rädd för att jag ska åka igen. Samma sak när man kommer hem. Varför kan hon inte leka lite lugnt en stund för sig själv? Och så har vi matstunderna. Vägrar sitta och äta. Vägrar smaka. Ibland funkar det med omvänd psykologi. Ganska ofta när det gäller det mesta faktiskt. "Du får INTE äta maten", "Du får INTE ge mamma en puss på kinden", osv :P Men på dagis äter hon bra. Alltid nåt...

Usch vad jag klagar. Men jag blir så trött. Jag är jäkligt impad över alla ensamstående mammor där ute. Det finns ju många som inte ens har kontakt med papporna till barnet/barnen och tar hand om dom alldeles själva. Och här kommer jag och beklagar mig över en liten person som många gånger är så krävande, men ännu fler gånger är helt underbar.

I natt ska hon iaf sova med sin pappa. Då ska jag passa på att städa upp i våran svinstia. Det lite lustiga är att Isabelles rum ser väldigt städat ut medan resten av lägenheten ser förjävlg ut. Och så ska jag tvätta. Och bada och tvätta mitt lortiga hår. Det klias. Haha jag är så skabbig när det gäller sånt. Men toningen åker ur så fort ju. Det är massor med gråa slingor i håret. Men har köpt riktig hårfärg och ska snygga till mig framåt påsk.

Är sugen på att börja läsa en ny bok. Ska leta reda på nån i syrrans rum när jag kommer dit nästa gång. Där brukar man alltid hitta nåt bra.

Tjingeling!