När man vart borta några dagar från tösen, så blir det lite jobbigt när man kommer hem. Hon blir oerhört mammig och får en väldig separationsångest. Verkar tro som jag ska försvinna för flera dagar varje gång jag lämnar henne.

På söndagkväll var det väldigt livat vid läggningen. Jag fick helt enkelt inte lämna sovrummet. STANNA!!!
Man hör ju när det bara är gnäll eller om det är allvar. Då fick jag så lov att stanna. Hon fick ligga i min säng och jag låg bredvid och höll handen tills hon somnade. Det är självklart jättemysigt. Ibland! Det får inte bli en ovana. Det kan bli otroligt frustrerande att ligga bredvid nån som inte har några planer på att somna.

Hur som helst var det livat även igårkväll, men då var det inte lika ledsamt. Hon är så omständig dagarna i ända. På kvällarna ska hon dricka vatten 1000 ggr, pussas och kramas 1000 ggr, och så ska man pussa och krama kaninen och snuttefilten. Jaa...vi har våra ritualer. Och hela tiden behålla lugnet. Andas och räkna till 10. Prata lugnt och förklara innan vad som ska hända. Fast det verkar inte hjälpa.

Om hon vill en sak och så får hon det så vill hon inte ha det. Det blir alltid bråk över böcker! Vi läser alltid en eller två böcker innan läggdags. JAG läser. Sen ska hon läsa själv. Då låter jag henne göra det. Om hon inte sitter och läser boken så är det läggdags tycker jag då. Frågar om och om igen. Det blir grin om hon FÅR läsa, det blir grin om hon INTE får läsa. Oj, nu flög jag iväg i tankarna...

Men igår var det mest gnäll. Jag sa god natt 140 ggr och gick ut och började med disken. Det funkade bra första gången jag började låta henne somna själv, så hon hör mig där ute. Men då sprang hon ut i vardagsrummet och donade. Bar tillbaka till sängen. Upp igen. Bar tillbaka. Fortsatte diska. Små pipljud från sovrummet, men ganska snart blev det tyst. Så gjorde vi igår. Bra att veta va?

Grinigt blev det även i kväll...men men. Går väl i perioder sånt där.