Från den dagen man blir mamma, så går det inte en dag utan att man pratar om bajs. Ja, jag drar alla över en och samma kam, men oftast är det så. Mammor gillar att prata bajs. Oftast om bajset är normalt, har rätt form och rätt färg, hur ofta bajset ska komma, osv. Eller så är det bara jag som helt enkelt inte kan ta mig ur kiss och bajsåldern som jag vart fast i allt för länge. Men det är ju kul också!

Idag blidde Isabelle bajsnödig. Bra början på ett blogginlägg. Hur som helst hade hon ingen blöja. Hon vankade fram och tillbaka och visste inte vad hon skulle ta sig till. Jag föreslog potta eller toa ett antal ggr och tillslut gick hon med på att sätta sig på toa. Där satt hon en stund och jag fick säga åt na att bajskorvarna ville bada nu och nog fick dom bada alltid. Plask! Det måste vart första gången hon bajsat på toa. Grattis till henne!

Sen satt vi i soffan och tittade på film, hon började vrida och vända sig. Jag frågade ett antal gånger om hon ska gå och kissa. Icke! Sen sätter sig barnet i mitt knä och kissar. Jaa, jag säger då det... Men hellre kiss i mitt knä och bajs på toa än tvärtom.