Det är inte det lättaste att förklara Isabelles miner och ansiktsuttryck. Men jag måste bara försöka. Det var väldigt roligt då. Vi gör ett försök :)

Vi låg och läste saga i sängen nyss. När jag läst klart brukar hon bläddra lite själv. Och så hör vi ett brummande ljud utanför fönstret. Isabelle rynkar ihop ögonen och det ser ut som hon tänker så det knakar. Och så säger hon: Vad är det som låter? Jag: Jo det.. Hon: Sätter fingret över munnen och hyssjar. SCHHH!!
Det blir tyst.

-En doppe!
Mycket riktigt så var det en moppe.
Men som sagt var det nog roligare för mig som var där... :P