Ingen fara...
Idag satt jag i köket i godan ro. Kollade i elloskatalogen. Helt plötsligt kommer Isabelle inskuttandes med oroväckande uppblåsta kinder.
-Har du saft i munnen Isabelle? I såfall svälj. Svälj nuuuu.
SPLASH.
Sen lägger hon av världens asgarv.
Jag försöker blänga och visa mitt missnöje med att ha saft över hela mig och golvet.
Med mycket glad stämma svarar hon: -Förlåt mamma. Ingen fara.
Lätt för henne att säga liksom... säger man den repliken så är allt frid och fröjd. Så ska jag också börja säga så fort jag gör nåt fel.
Hoppsan! Nu råkade jag köra in i grannens staket (har aldrig någonsin hänt på riktigt...erhm).
-Förlåt! Det är ingen fara grannen. Tuuut tuuut!
Saftmonstret!
-Har du saft i munnen Isabelle? I såfall svälj. Svälj nuuuu.
SPLASH.
Sen lägger hon av världens asgarv.
Jag försöker blänga och visa mitt missnöje med att ha saft över hela mig och golvet.
Med mycket glad stämma svarar hon: -Förlåt mamma. Ingen fara.
Lätt för henne att säga liksom... säger man den repliken så är allt frid och fröjd. Så ska jag också börja säga så fort jag gör nåt fel.
Hoppsan! Nu råkade jag köra in i grannens staket (har aldrig någonsin hänt på riktigt...erhm).
-Förlåt! Det är ingen fara grannen. Tuuut tuuut!
Saftmonstret!
Varsågod och skriv så fingrarna blöder!
Anonym
De där med att du kört in i grannens staket har ju visst hänt! ;)
Lena
ha ha ha, kan hon möjligen vara lik sin mor!
Minns att du några gånger har sprutat ut både saft och mjölk över köksbordet hemma hos oss :)
Malle
Lena: Det kan vara ett släktdrag ja... :D
Trackback