`Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och ha tålamod. Om man en gång brister och inte orkar så är det ingen dålig sida. Det är en mänsklighet. Och då behöver man inte säga "Förlåt, mamma är så dum". Man kan säga "Nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland." För mamma är inte dum om hon inte orkar allt i hela världen hela tiden. Jag tror att speciellt mammor dömer sig själva för hårt. Nu var jag dålig igen. Dålig mamma. Dålig mamma. Jag tror att vi ofta är alldeles på jävla tok för hårda mot oss själva. Att vi skulle må bra av lite bättre mamma-självkänsla. Inifrån och ut.´

Ännu ett par av sanningens ord som Mia Skäringer skrivit. Klok och ärlig kvinna det där! Jag känner igen mig i allt. Jag har ett dåligt samvete som gnager hela tiden så fort orken och tålamodet tar slut. Och tro mig, den tar slut! Ganska ofta faktiskt. Och när jag läser detta så känner jag mig inte lika ensam. Det känns skönt att någon säger att man får faktiskt vara trött ibland. Att det är okej. Det är väldigt sällan man får höra det. Vanligtvis känns det som hela världen är så lycklig. Dom är så lyckliga så jag nästan blir orolig. Om man känner sig så förjävla nöjd med livet och vill visa det så är det ju jättebra, men varför inte skylta med dom dåliga dagarna också? Nä, det funkar inte. Sådant kan man ju inte gilla på facebook. Och om folk inte gillar det man skriver där, vad går då livet ut på? Facebook håller på och tar över världen och det är lite läskigt. Jag håller tummarna för att få läsa en olycklig status idag, bara för omväxlings skull. Tänk vad bra jag skulle må då över någon annans olycka än min.
Och nu efter dessa ord får jag ett stort sug att be om ursäkt för att jag verkar så grinig och för att jag är bortskämd och inte är nöjd med det jag har. Men det ska jag inte. För jag har en sån dag. Och det får jag.