Saknad
Jag saknar min lilla Bellis galet mycket just nu. Tänk hur det kan vara. Ett mammahjärta som blöder varje gång hon blir borta längre än en dag. Igår var det deppigt. Regnigt och tråkigt. Hamnade mitt i en älgkrocksolycka dessutom. Det gjorde ju inte saken bättre att se den stackars älgen ligga och sprattla i diket. Spelade badminton så jag är svag i högerarmen idag. Klena krake vad jobbigt det är.
Saknar Isabelles små spagettiben och mjuka armar. Det tunna, raka och flygiga håret som alltid är rufsigt där bak. Garvet hon lägger av varje gång det sprutar tandborstsörja rätt i ansiktet på mig vid tandborstningen av dom små tänderna. Varje gång hon skriker BÄÄÄÄLP när hon behöver hjälp med nåt.
Nä, nu räcker det med snyftandet. Det finns dom som har det värre. Människorna i Afrikas horn t.e.x Skänk pengar för i helvete!
I morgon ses vi igen. Jag och skrutteluttan. Då ska det kramas! Om hon har tid för mig dvs.
Fick förresten en bokstund för mig själv igår. Jag läser Mia Skäringers bok: "Dyngkåt och hur helig som helst".
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
Den är så jävla bra och jag känner igen mig i så mycket av det hon skriver. Det tror jag de flesta mammor gör. Om man inte känner igen sig kan man få sig en tankeställare åtminstone. Läs den!!
Oj vilket blandat blogginlägg.
Nå väl...till veckan har man semester. Säg till om nån vill hitta på nåt :)
Ciao!
Saknar Isabelles små spagettiben och mjuka armar. Det tunna, raka och flygiga håret som alltid är rufsigt där bak. Garvet hon lägger av varje gång det sprutar tandborstsörja rätt i ansiktet på mig vid tandborstningen av dom små tänderna. Varje gång hon skriker BÄÄÄÄLP när hon behöver hjälp med nåt.
Nä, nu räcker det med snyftandet. Det finns dom som har det värre. Människorna i Afrikas horn t.e.x Skänk pengar för i helvete!
I morgon ses vi igen. Jag och skrutteluttan. Då ska det kramas! Om hon har tid för mig dvs.
Fick förresten en bokstund för mig själv igår. Jag läser Mia Skäringers bok: "Dyngkåt och hur helig som helst".
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
Den är så jävla bra och jag känner igen mig i så mycket av det hon skriver. Det tror jag de flesta mammor gör. Om man inte känner igen sig kan man få sig en tankeställare åtminstone. Läs den!!
Oj vilket blandat blogginlägg.
Nå väl...till veckan har man semester. Säg till om nån vill hitta på nåt :)
Ciao!
Varsågod och skriv så fingrarna blöder!
sandra
Åhå. den boken vill jag låna sen om man får =)
Trackback