Igår tog vi bussen hem till Hudik igen. Isabelle pratade heeela vägen i en hel timme utan avbrott. Hon frågade 1000 frågor om varför bussen stannade, varför hoppade folk av här och folk på där, vad är det där för knapp? Och vem är det egentligen som kör bussen? Tjejen som satt framför oss bytte till och med plats. Jag vet inte om det berodde på oss, men det är inte helt omöjligt. Och vet ni hur ansträngande det är att sitta i en fullproppad buss med Isabelle och sen svara på alla hennes frågor på ett pedagogiskt, vänligt och trovärdigt sätt? Phu, vilken pärs! Men hellre det än en skrikunge, som hon för övrigt har blivit rätt så bra på att vara också. Hon har definitivt kommit in i en ny fas. En aggressiv trotsfas. Hon ska göra allting själv. "Jag kan allt själv. Jag kan blåsa ut alla ljus som finns..." Osv... Går det inte så skriker hon rätt ut och vill ändå inte ha någon hjälp. Och ibland blir hon förbannad för ingenting och vill inte prata med nån. Om nån frågar nåt råmar hon rätt ut som en skållad råtta. "JAG VILL INTE" är tre återkommande ord.
Alltid lika trevlig stämning när hon blir på det humöret. Får se om hon har tålamod att lära sig åka skridskor i morgon :)

Nå väl. Nu har vi lördagsmys. Eller hon är på sitt rum och leker "skuggfigurer" bakom gardinen. Hon har haft flera föreställningar idag. Jag känner mig ganska nöjd med den delen.

Vi har även vart ner på stan idag. Shoppade två fina klänningar, varav en blev en stor favorit. Kommer jag någonsin få ta av henne den? Det är frågan.