Det har vart en lååång dag. Hur kommer det sig att jag alltid har tråkigt om allra helst lördagarna? En dag när man är ledig och ska kunna göra vad man har lust med. Varför gör jag aldrig något? Förut har jag alltid tyckt om att ha lite "ensamtid", att sitta och inte göra något speciellt. Nu vill jag inte vara ensam en minut. Ändå är Isabelle hemma. Kommer inte på nåt kul att göra med henne heller. Kan inte ha en direkt diskussion med henne heller. Får ångest över det. Får ångest över allt. Så jävla frustrerad är jag! Jag har gått och väntat hela dagen på att den ska ta slut. Hur rolig är man då? Och så sitter jag och hoppas på att nån ska höra av sig och dra med oss på nåt kul. Varför tar jag inte tag i det själv? Det kryper i mig. Hela kroppen vill ut och springa eller nåt. Sen när man sitter på jobbet på måndag så vill man bara hem och önskar att det är helg igen...

I morrn kommer mamma och Stefan och hjälper mig med lite grejer. Då kanske jag kan åka och träna med. Det är också en sak som är frustrerande. Att det är så sällan jag får tag i barnvakt. Men sånt får man ju inte heller klaga över.

PMS-kossa är vad jag är.