Det kryper en myra här nu. Kom då och tänka på Isabelle. Det hade tydligen vart en myra på besök på hennes dagis förra veckan och hon hade tyckt den var riktigt obehaglig. -Ja tyckej inte om mujan.
Hon är så fin i kanten Isabelle. Dels har vi "mujan" och andra småkryp. Att få i henne mat är svårt. Allra helst om man måste prova nåt nytt. Hemska tanke!

Sen har vi hårstrån. Dom kommer förmodligen från mig och fastnar överallt. Hon hittar hårstrån på bord, stolar, mattor, golv, kuddar, prydnader, badkaret och dom har en tendens att alltid fastna på henne. Då skriker hon rätt ut: -Maaaaaaammaaaaa! HÅSTJÅÅÅ! Ta boooort!
Hon kan liksom inte få bort dom där hemska håren själv, utan jag springer för jämnan och är som en hårborttagar-hjälte. Hon suckar alltid efteråt och tackar så hjärtligt och verkar vara evigt tacksam för att jag hjälper till.

Smuts, damm, smulor, allt som inte hör hemma enligt henne, då ropas det också för fulla muggar. -BLÄÄÄ. Så ser hon så där äcklad ut då hon plockar upp en smula från golvet och går och kastar i papperskorgen.

Kladd! Åååh så fruktansvärt obehagligt det kan vara att få lite gröt på handen. Paniiiik! Och lite saft på hakan. PAPPEEEER MAMMA...PAPPER NUUU!

Men att det ligger leksaker på exakt varje lilla golvyta/soffyta är inget som bekymrar henne.