Onsdag. Tredje dagen som ser likadan ut denna vecka.

6.50 ringer klockan.
Isabelle säger "Go mojjon mamma. Har du sovit gott?"
Lite puss och lite kram.
Bolibompa sätts igång och fröken slukar en banan medan jag gör mig ordning på 2 minutas.
Påklädning, tandborstning och ut till bilen. Självklart skall alla trappsteg räknas på vägen ner.
Lite gnabb om vem som ska slänga soporna.
Kompromissar genom att Isabelle får trycka på "öppna-dörren-knappen" till bilen.
Kanin skall spännas fast.
Isabelle skall spännas fast. Och jag likaså.
Rullar ner för backen till dagis.
-Vill inte gå på dagis!!!
Går in, klär av, letar reda på en fröken som Isabelle genast dissar för hon vill vinka själv, upp på soffan, pussa, krama, skynda sig på med skorna och ut och vinka i fönstret. Två hjärtan i fönstret som man kan kika in i. Hoppar fram och tillbaka ett antal gånger, larvar oss och kastar slängpussar så det sista vi får se av varandra är glada ansikten. Tack och lov att det ordnat upp sig igen!
Slänger mig i bilen och åker till jobbet. Lyssnar på rix morronzooo. Önskar jag fick lyssna klart men hinner ej.
Sen går dagen med dom vanliga rutinerna till klockan äntligen är fyra och jag får hämta gobiten igen.
Oftast är hon ute när jag kommer. Igår satt hon på en stubbe och kramades med en kille.
Sen hem och laga middag, titta tv, mysa, sen sova.
Sen börjar det om.
Men snart är helgen här och då bryts våra enformiga rutiner för en stund. Skönt!

Om jag hade sett någon skriva något dylikt om sin dag skulle jag personligen vilja skriva: MEN DET SKITER VÄL JAG BLANKA FAN I. Men jag bryter min arbetsrutin genom att skriva ett blogginlägg! Det kan inte bli mer vilt än så i denna trökiga mammas liv. Men idag känner jag mig som en extreme mama. Coolt.



Jag hittade ingen extreme bild på mig eftersom jag är på jobbet.
Därför tar vi motsatsen till extreme istället.