Svängde förbi Madde på vägen hem igår. Där blev det afternoon-tea, blev väldigt utstirrade av ödlan Roar, sen försökte Isabelle smuggla med sig Maddes nalle hem med argumentet "Nallen sa att han ville träffa min Nalle som jag har hemma och så vill han se mitt rum så jag måste nog låna honom litegrann". Den gubben gick inte!

Vill man byta samtalsämne med Isabelle så hon ska glömma det som hon blitt så besatt av så kan man alltid ta fram tävlingsargumentet. T.ex. tävla på oss ytterkläderna är mycket effektivt. Jag kan ju inte påstå att jag vill att Isabelle ska tro att allt är en tävling eller att det är viktigt att vinna eller så. Men ibland, rätt så ofta, så är det otrooooligt bra sätt att komma iväg på. Om man har lite bråttomt, eller helt enkelt bara vill göra som man gör helt naturligt när man ska nånstans: Klär på sig det man ska ha utan tjat och sen bara kunna gå. Det funkar liksom inte så i våran värld. Det ska bönas, skällas, mutas, sen blir det alltid "klara färdiga gåååå".

Mmm... Isabelle har en förjävla bra vinnarskalle. Hon kutar oftast till bilen nu förtiden, sen står hon där med näsan i vädret och skryter om hur hon "vinnde". Det kan ju vara både bra och dåligt... Jag kör på det så länge det funkar. Huvudsaken är väl ändå att mamman inte ska gå in i väggen pga. diverse påklädningsutbrott.